Plötsligt händer det

När stumpan ser på Mumin brukar jag passa på att låta klimpen vara på golvet, och samtidigt få gjort nån nytta i hushållet. Visst får klimpen annars också vara på golvet, men om stumpan är i närheten är det nog bäst att ha båda ögonen på barnen för att undvika fler bitmärken.

Anyway, ikväll låg klimpen alltså på golvet medan jag tömde och fyllde diskmaskinen (intresseklubben antecknar). Han hade såna lustiga läten, men han var inte arg, så jag tittade inte så noga på honom. Sen märkte jag vad han höll på med.

Nu vet jag inte hur han gör det, varje gång jag ser på honom tittar han upp och ler glatt. Han har alltså flyttat på sig. Inte några centimeter utan två meter. Han sparkade av sig sockorna och satte fart. På bilden ser man var han startat (där sockorna är), den andra bilden visar vart han var på väg.

Det är inte alls spännande att försöka ta sig framåt till de leksaker jag brukar sätta en bit ifrån honom. Det är ju hundmat jag borde ha prövat med tidigare. Kolla blicken när han spanar in den!